3 trädgårdar vid Comosjön

En av Italiens mest inbjudande platser, Comosjön vid foten av alperna, är omgiven av ett antal vackra trädgårdar. Jag kommer berätta om och visa bilder från tre av de mest kända: Villa Carlotta, Villa Melzi och Villa del Balbianello. 

Först ut är Villa Carlotta.
Ciao Katarina
 
Utsikt från Villa Carlotta i morgondiset.
  
LAGO DI COMO - COMOSJÖN 
Innan jag berättar om Villa Carlottas makalösa trädgård vill jag placera oss på kartan. Lago di Como ligger  i Lombardiet, ca 50 minuters bilväg nordväst om Milano. Comosjön med omgivningar omtalas som en av Europas vackraste platser. Naturens kontraster skapar en alldeles speciell atmosfär: alperna reser sig i bakgrunden, kala, branta bergväggar och gröna sluttningar ligger som ett både dramatiskt och vilsamt mellanskikt innan den djupblå sjön tar vid likt en delikat fyllning i mitten. Sjön har formen av ett uppochnervänt Y (se bild). Lago di Como ligger i provinsen Como, vars huvudort bär samma namn. Det är en mysig stad, väl värd ett besök. Men av städerna runt sjön finns en som stjäl hela föreställningen; Bellagio som ligger på en halvö mitt i sjön. Jag berättar mer om den när vi ska besöka Villa Melzi senare i veckan.
  

Lago di Como
(Bild hämtad från http://www.venere.com/.)

VILLA CARLOTTA 
Till Villa Carlotta tar vi oss från Como med pendelbåt över sjön. Bara båtresan är ljuvlig! Vi kliver av i Cadenabbia (se karta ovan) och promenerar ca 200 meter norrut längs sjön för att nå vårt mål.

Vill Carlotta började byggas 1690 och stod klar i början av 1700-talet. Ägare var en milanesisk, stenrik bankir, markis Giorgio Clerici, som i Villa Carlotta skapade ett magnifikt sommar- residens. Namnet fick villan långt senare; 1843 såldes den till prinsessan Marianne av Preussen, som i sin tur gav den i bröllopspresent till sin dotter Carlotta.

Idag ägs villan och trädgården av italienska staten och drivs av Villa Carlotta foundation, som smakfullt och med stor respekt för platsens historia har ökat både det konstnärliga och botaniska värdet.

Innanför grindarna väntar en fantastiskt vacker, välhållen och varierad trädgård i nyklassisk italiensk stil. Den är 70.000 kvadratmeter stor och vilar på fem terrasser sammanlänkade med trappor och sluttande gångar. Det är alltså inte fråga om någon snabbvisit utan här krävs det gott om tid, bekväma skor och inte minst en eller två pauser i trädgårdscaféet med sin enastående utsikt över Comosjön.

Promenaden i trädgården bjuder på så mycket: vindlande rododendrongångar, frodiga sluttningar, karga stenparti, tropiska raviner, kamelior, rosor, japanska lönnar, jättemagnolior, en bambuskog med mycket mera. 

Jo, det är faktiskt magnolior!
Kungsmagnolia, Magnolia grandiflorum, ej härdig här.

Lite sent på säsongen, blomningen är på väg över. Men det är ändå häftigt
 att vandra i dessa meterhöga rododendronlabyrinter.

En kargare del av trädgården.

Rosa chinensis, Mutabilis. Kinaros, härdig zon 1 och 2 men måste vintertäckas.
Jag blev alldeles förälskad!

Bambu. Här finner man 3 000 kvadratmeter med minst 25 olika sorter av
 bambu planterade helt enligt japanska principer och tekniker.
Mina tre favoriter
På andra terrassen leds vi in under ett skuggigt tak av plataner där kompakt grönska råder. Från en liten platå ser vi upp i en ormbunksravin. Den långa, branta ravinen har förstås funnits från början men bäcken som bildar en fåra i mitten, de palmlika, höga trädormbunkarna och all övrig exotisk grönska är ett verk av skickliga landskapsarkitekter och trädgårdsmästare. Ett kort regn har fuktat luften och bladverken vilket förstärker känslan av förhistorisk urskog. Här hade en dinosaurie kunnat resa sig ur vegetationen utan att väcka alltför stor uppmärksamhet. Trädormbunkarna (Cyathelaes) är den äldsta typen av träd som finns kvar idag med ursprung från Australien och Nya Zeeland.

Ormbunksravinen är hänförande.


Trädormbunke, tyvärr inget att drömma om här hemma.

Vandringen fortsätter. Plötsligt övergår buskagen i en gles skog av tjocka, knotiga och lite sneda stammar. Marken är täckt av blommor från rododendron. För första gången ser jag riktiga rosenträd, som ju är den grekiska betydelsen av rododendron (rodos - ros, dendron - träd).


Framför oss en riktig rododendronskog med
 Rhododenron arboreum, rododendronträd. Riktigt häftigt!


Trolskt i rododendronskogen.
Min tredje favorit i Villa Carlottas trädgård är den långa citruspergolan, som inte riktigt kommer till sin rätt på bild. Härunder går man med grapefrukt, citroner och apelsiner dinglande över huvudet.
De blå och gula trasorna är insektsbekämpare och förstör bilden något.

Det hade varit kul att få plocka lite...

Här syns taket på pergolan nedanför Villa Carlotta. 
Lago di Como i bakgrunden stör inte helhetsbilden precis.

Efter en dag upp och ner för Villa Carlottas fem terrasser är man rätt nöjd. Det känns som att ha varit på ett nöjesfält för trädgårdsälskare.

Ci vediamo!   (På återseende)



För att komma vidare ska vi ut genom Villa Carlottas grindar och till höger, mot färjeläget.
VILLA MELZI
Nästa trädgård ligger på andra sidan sjön. Pendelbåten går från Cadenabbia till Bellagio, se karta i början av artikeln.

Utsikt från båten med målet i sikte: Villa Melzi.
Väl i hamn är det ingen brådska att komma vidare. Vi har nämligen hamnat i Comos pärla: Bellagio. Den lilla staden ligger fantastiskt vackert på en halvö med snöklädda alptoppar i bakgrunden. Smala gränder klättrar på sluttningarna och bjuder in till gallerier och butiker med framförallt glas, keramik och italienskt siden. Längs kajpromenaden ligger caféer, restauranger och glassbarer.


Bellagios lilla färjeläge.

Vackert!

En tio minuter lång promenad längst sjön leder till Villa Melzi, den första engelska trädgården vid Comosjön. Villa Melzi byggdes 1808-1810 som bostad till Francesco Melzi d'Eril, vicepresident för den Italienska republiken under Napoelon. d'Eril efterfrågade en sober, enkel och välpolerad byggnad. Han ville att omgivningarna skulle framhävas och tala sitt tydliga språk i stället för byggnaderna. Något han verkligen lyckades med! Huset är idag privatägt och används som sommarbostad.

Det första som möter oss innanför grindarna är den japanska trädgården med en damm och japanska lönnar. Färgerna går från rostbrunt, rödskimrande till skirt grönt och glittrande gult. Ljuset som faller in mellan graciösa grenverk och handflikiga blad är svårt att beskriva. Det är nästan som om något tänt en stark lampa med behagligt sken och samtidigt lagt en tunn slöja över hela härligheten.


En plats för lugn och eftertanke.

Målet med trädgården var att den skulle ha stilen av en engelsk park med promenadstråk och böljande gräsytor, allt i skön harmoni.
Det sägs att Napoleon gärna promenerade här med sin Josefin.
Träden är plataner som är hamlade, dvs beskurna för att får paraplyform. 
De blir på så vis ett bra skydd mot sol och värme.

Härlig vy med en skymt av bostadshuset till vänster.


En tjusig men ändå ganska oansenlig byggnad.
 Det var parken som skulle beundras, inte huset.


I trädgården finns ett orangeri som väcker habegär. Förr användes det till vinterförvaring av känsliga växter, inte minst citrus. Nu är det ett litet museum från Napoelontiden. Mycket vackert både utanpå och inuti!

Hela tiden gör sig den makalösa vyn över sjön och alperna påmind.
Till höger syns orangeriet.



Där inne kunde mina medelhavsväxter gärna få bo på vintern!
 

Dörren in till orangeriet...

... hur tänkte man när palmen planterades?























Att promenera i Villa Melzis trädgård är en helt annan upplevelse än den i Villa Carlottas. Här är inte alls lika stort och varierande men det är vacker på ett oerhört vilsamt och harmoniskt sätt. Det känns skönt att bara strosa, inte kommentera så mycket utan låta platsen omfamna en.

Runda former ska det gärna vara i trädgården...
... och bad utomhus är ju modernt.
Eftermiddagen i Villa Melzis trädgård har nästan tagit andan ur en. Dags att åka till hotellet, dricka vin på verandan och vila inför morgondagens besök på Villa del Balbianello. Mot grindarna och ännu en härlig båttur!


Ciao!

VILLA DEL BALBIANELLO
Sista trädgården nås inte riktigt lika lätt som de andra. Det går att ta taxibåt från Como, men det kostar en slant. Säkert väl värt pengarna om reskassan tillåter. För oss som inte kan fläska på hur som helst är det pendelbåt som gäller igen. Färjeläget heter Lenno och ligger strax söder om Cadenabbia (se karta längst upp i artikeln. Lenno står inte med utan se efter Cadenabbia). Väl där vandrar man upp till huvudgatan och tar till vänster. Se dig för, vägen är smal och bilarna körs av italienare! Strax kommer en oansenlig skylt mot Villa del Balbianello. Det är en bit att promenera, mestadels uppför. Misströsta inte, belöningen ligger däruppe på en klippa.

En vespa gömmer sig bakom blåregnet.
Är vi månne i Italien?

Uppskattar han utsikten?

Visst är det värt en promenad!

Villa del Balbianello började byggas på 1200-talet som ett Franciskaner- kloster. Det har ändrat utseende några gånger sedan dess och byggdes bland annat till i slutet av 1700-talet. Många inflytelserika personer har varit ägare genom åren men den siste, som har haft stort inflytande på både villan och trädgården, var Greve Monzino. Han totalrenoverade villan under 1970-talet och fyllde den med värdefulla samling av kinesisk, afrikansk och colom- biansk konst samt franska och engelska möbler från 1700-talet.

Efter grevens död donerades Villa del Balbianello till F.A.I (Italienska miljöfonden), vars mål är att bevara det italienska kulturarvet.
Villa del Balbianellos trädgård bjuder inte på någon sprakande färgprakt. Läget ute på de karga klipporna sätter helt sin prägel på platsen. Växterna har valts för sina tåliga egenskaper och små krav på näring och vatten.


Gröna blad skapar tack vare sin form både liv och harmoni.


Gröna växter med små, läderartade blad klarar sig bra här.
Järnek och myrten är återkommande inslag.




Bilden ovan visar ett träd som tar fullständigt andan ur en. Det är en stenek. Den kan bli upp till 27 meter hög. Barken är mörk och fårad, bladen kraftigt läderaktiga och städsegröna. Varje år invaderas trädet av tappra trädgårdsmästare som formklipper det. På gräsmattan nedanför trädet återhämtade James Bond sig efter ett av sina äventyr i filmen "Casino Royal". Ett antal scener i filmen "Oceans Twelve" spelades också in här.

Om du väljer att ta taxibåt till Villa del Balbianello är detta avstigningsplatsen.
Säkert väl värt pengarna!

Platanerna återkommer, här tillsammans med cypresser.
Comosjön och närheten till alperna gör sig ständigt påminda.
På pelare och klippor slingrar sig krypfikus, som sägs vara 100 år gammal.
Nere till vänster ännu ett läckert träd, kamfer, som kan bli 25 meter högt.
Alla delar av trädet luktar kamfer.
En av få blommande växter.

Dags att lämna även denna ljuvliga plats.