torsdag 14 juli 2016

Om mördarsnigeln

När jag jobbade som redaktionsansvarig på Odla.nu skrev jag en artikel om mördarsniglarnas liv och leverne för att vi bättre skulle förstå hur de blir så himla många. Dags att damma av artikeln för frågarna har varit många kring just mördarsniglar den senaste tiden.

Mördarsniglar är ovälkomna små liv!


Var kommer mördarsnigeln ifrån?

Den spanska skogssnigeln, hos oss kallad mördarsnigeln, hör hemma i Spanien och Portugal. 1970 inledde den sin karriär i Väst- och Mellaneuropa. Det är via handel och byte med växter, där ägg och snigelbebisar följer med i jord och rotsystem, som den huvudsakliga spridningen har skett, både mellan och inom länder. Den första snigeln uppmärksammades i Sverige 1975 och har sedan dess skaffat sig en gigantisk släkt runtom i landet.

Är mördarsniglarna lätta att känna igen?

En fullvuxen spansk skogssnigel är mellan 8 och 13 cm lång. Den typiska färgen är rödbrun men kan variera från brun till orange, röd och ibland nästan svart. Detta innebär att mördarsnigeln kan förväxlas med den svarta skogssnigeln, trädgårdssnigeln och även andra sniglar som gör nytta i vår natur. Trots detta bör mördarsnigeln bekämpas. Att en del "goda" sniglar råkar stryka med utgör inget problem för de arternas överlevnad. Snarare är mördarsnigeln ett större hot mot andra snigelarter än risken att vi av misstag dödar några "goda" sniglar.

Hur blir mördarsniglarna så många?

Den spanska skogssnigelns fortplantning är ämne för vilken skräckfilm som helst. Sniglarna är hermafroditer, det vill säga både hanar och honor. Inte nog med det – de kan även föröka sig själva. Dock sker det mesta av fortplantningen genom parning mellan två sniglar. En snigel kan lägga upp till fyrahundra ägg. Från äggläggning till en könsmogen snigel är det bara åtta veckor. En liten tröst är att många sniglar dör redan i äggstadiet, andra som ungar. Under riktigt torra perioder är det just ägg och ungar som stryker med. De vuxna sniglarna kryper ner i marken och söker skydd och gör därmed inte så mycket skada under torkperioden, men de dör sällan. De går ner i aktivitet för att spara energi och klara sig på så lite föda som möjligt. Så snart det regnar eller trädgården vattnas blir de dock pigga, hungriga och fortplantningsdugliga igen. Den spanska skogsnigeln lever i ett år. De som är vuxna i slutet av sommaren dör under hösten. De unga sniglarna övervintrar nere i jorden, på ca 1–2 dm djup. Riktigt kalla vintrar med ordentlig tjäle i jorden tar död på en del sniglar. Ägg övervintrar tack och lov inte.

Vad äter mördarsnigeln?

Det krassa svaret på frågan om vad den spanska skogssnigeln lever av är – våra trädgårdar! Och den har uppfostrats till att inte vara kräsen, i princip alla grödor och prydnadsväxter står på menyn. Det går att se en viss förkärlek för växter med stark lukt, som kryddor, tagetes och lök. Dock är snigelns aptit och framfart så stor att det inte är värt besväret att försöka hitta plantor som sniglarna inte äter. Att de äter så mycket beror på en oerhörd aptit i kombination med det enorma antalet sniglar. Man kan tro att det bara är där av de har fått sitt öknamn men mördarsniglar har ytterligare en icke tilltalande egenskap – de äter med god aptit upp varandra. Gamla, skadade sniglar utsöndrar troligtvis en lukt som lockar de yngre att krypa fram och kalasa på dem och döda sniglar blir snart också en måltid.

Vilka är mördarsniglarnas naturliga fiender?

Det finns inte så stor tröst här heller. Mördarsnigeln är beväpnad med ett äckligt, segt slem, inte giftigt, bara synnerligen oaptitligt. Våra klassiska snigelätare, som igelkott och grävling, ratar mördarsnigeln, och det gör även de flesta fåglar. Nya rön berättar dock om trastar som undviker den slemmiga huden på sniglarna genom att sprätta upp dem med näbben och dra ut innandömet. Myskankor är annars de djur som brukar omnämnas som mördarsnigelätare. De skulle kunna fungera som bekämpare i trädgårdar på landsbygden, med brasklappen att ankorna under sin framfart i rabatterna kan göra stor skada de med. Grisar och höns kan tänka sig att ta småsniglar men inte i någon större omfattning.

Läs mer!
 
Om författaren: Katarina Kihlberg är skribent, kommunikatör och trädgårdsingenjör. 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar