onsdag 4 november 2015

Blad och löv – en språkfråga

Jag överhörde ett samtal häromdagen som började med en klagosång över alla löv som faller i trädgården nu och slutade med att de båda damerna på tåget funderade kring skillnaden på blad och löv, rent språkligt.

Undrar taxen Hugo månne över om det är löv eller blad som
har tagit bort hans älskade gräsmatta?
Kretsloppsnörd som jag är måste jag först få hänga kvar vid löven som faller i trädgården och uppenbarligen ställer till det för många trädgårdsägare. Glöm inte bort att löven är gratis och suverän jordförbättring. Kratta gärna in dem i rabatter och snår eller lägg dem i lager i grönsakslandet tillsammans med småkvistar och annat organiskt avfall. Att köra iväg alla löven till tippen är både tråkigt och mycket synd på bra näring och mumsmums för daggmaskar, andra smådjur och nyttiga bakterier. Gilla löven!   

Nu till språkfrågan: När säger vi löv och när heter det blad?

SAOB, Svenska Akademiens ordbok, säger om löv:

1. Blad på vissa (i synnerhet inhemska) träd och buskar; ofta motsatt: barr
2. Kollektivt om vissa träds och buskars blad.

Och om blad står det i SAOB  lite omskrivet så här:

Från stammens (stjälkens, grenarnas sidor utgående), vanligen grönt växtorgan av mycket olika form hos olika växter. Motsatt dels blomma, dels barr.

Alltså är både löv och blad motsats till barr. Det jag kan utläsa är att blad är mer kopplat till enskilda träd eller buskar medan löv är kollektivt för alla möjliga blad.

På Wikipedia står följande:

Blad (latin: folium) är ett vanligen fotosyntetiserande organ hos kärlväxternas sporofyt. Bladen växer ut från stammens sidor och har en begränsad och huvudsakligen basal tillväxt. Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesen, men de har även en mängd andra funktioner att fylla. Det finns städsegröna växter och lövfällande växter.

Bladen hos barrträden benämns barr. Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barr, såsom lövträd respektive barrträd.

Wikipedias definition blir jag inte riktigt klok på. Den känns inte helt färdigtänkt, så jag lämnar den och går vidare.


Pråket i P1

Jag söker på google och trillar då rakt på senaste avsnittet av Språket i P1 som mycket lämpligt dryftade frågan kring löv och blad så sent som igår. Henrik Rosenkvist, docent i Nordiska språk, kallar orden löv och blad för delsynonymer, det vill säga att ibland kan de användas båda i samma betydelse och ibland fungera bara det ena. För att ytterligare sudda ut kanterna på skillnaden mellan de två orden kommer han fram till att hur vi väljer, och i historien har valt, att använda orden avgörs av slumpen. Med slumpens hjälp har vi accepterat vissa standardiseringar. Exempelvis säger vi "kratta löv", aldrig "kratta blad".
Vare sig vi säger blad eller löv så kan vi enas om en sak
 – naturens final under hösten är tjusig!

Blad unga och löv gamla?

Att slå i ordböcker och lyssnar på språkexperter leder uppenbarligen inte till något tydligt svar om när vi ska använda löv och när det heter blad. Vi får helt enkelt gilla läget här med; det finns ingen regel och vi kan använda orden efter eget huvud. Jag blir ändå nyfiken på hur människor allmänt ser på ordens betydelse.

När jag söker runt på forum och andra sociala medier är en allmän åsikt att blad är gröna och sitter fast på trädet eller busken medan löv är gula eller bruna och ligger på marken. Detta skulle kunna kopplas samman med SAOB:s definition att löv är ett kollektivt ord. Så länge bladen sitter kvar på trädet tillhör de sin sort, exempelvis ekblad, men när de ligger på gräsmattan på hösten tillsammans med andra släkten och familjer blir de en hög med löv. Detta förklarar också Henrik Rosenkvists slutsats att vi krattar löv, inte blad.

På sociala medier görs också en skillnad på träd, buskar och blommor, som perenner och sommarblommor. Träd kan ha både löv och blad medan övriga växter har blad; eklöv och ekblad kan vi säga men bara tulpanblad, inte tulpanlöv. 

Vi vänder blad

Slutligen menar många att det är skillnad inte bara mellan olika växtslag utan mellan trädsläkten. Vi säger björklöv men sällan björkblad, medan boklöv och bokblad fungerar lika bra vilket som. När jag läser det börjar jag fundera över om jag säger bokblad på våren när de spricker ut och löv på hösten när den gula färgen kommer fram. 

Det går att hitta olika infallsvinklar på detta och oändligt med exempel. Med slutsatsen att det inte finns någon bestämd regel kring användandet av blad och löv tycker jag vi vänder blad och går vidare. För vi vänder ju i alla fall inte löv...


Ett björlöv är väl ändå alltid ett björklöv.
Eller?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar