onsdag 4 november 2015

Blad och löv – en språkfråga

Jag överhörde ett samtal häromdagen som började med en klagosång över alla löv som faller i trädgården nu och slutade med att de båda damerna på tåget funderade kring skillnaden på blad och löv, rent språkligt.

Undrar taxen Hugo månne över om det är löv eller blad som
har tagit bort hans älskade gräsmatta?
Kretsloppsnörd som jag är måste jag först få hänga kvar vid löven som faller i trädgården och uppenbarligen ställer till det för många trädgårdsägare. Glöm inte bort att löven är gratis och suverän jordförbättring. Kratta gärna in dem i rabatter och snår eller lägg dem i lager i grönsakslandet tillsammans med småkvistar och annat organiskt avfall. Att köra iväg alla löven till tippen är både tråkigt och mycket synd på bra näring och mumsmums för daggmaskar, andra smådjur och nyttiga bakterier. Gilla löven!   

Nu till språkfrågan: När säger vi löv och när heter det blad?

SAOB, Svenska Akademiens ordbok, säger om löv:

1. Blad på vissa (i synnerhet inhemska) träd och buskar; ofta motsatt: barr
2. Kollektivt om vissa träds och buskars blad.

Och om blad står det i SAOB  lite omskrivet så här:

Från stammens (stjälkens, grenarnas sidor utgående), vanligen grönt växtorgan av mycket olika form hos olika växter. Motsatt dels blomma, dels barr.

Alltså är både löv och blad motsats till barr. Det jag kan utläsa är att blad är mer kopplat till enskilda träd eller buskar medan löv är kollektivt för alla möjliga blad.

På Wikipedia står följande:

Blad (latin: folium) är ett vanligen fotosyntetiserande organ hos kärlväxternas sporofyt. Bladen växer ut från stammens sidor och har en begränsad och huvudsakligen basal tillväxt. Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesen, men de har även en mängd andra funktioner att fylla. Det finns städsegröna växter och lövfällande växter.

Bladen hos barrträden benämns barr. Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barr, såsom lövträd respektive barrträd.

Wikipedias definition blir jag inte riktigt klok på. Den känns inte helt färdigtänkt, så jag lämnar den och går vidare.


Pråket i P1

Jag söker på google och trillar då rakt på senaste avsnittet av Språket i P1 som mycket lämpligt dryftade frågan kring löv och blad så sent som igår. Henrik Rosenkvist, docent i Nordiska språk, kallar orden löv och blad för delsynonymer, det vill säga att ibland kan de användas båda i samma betydelse och ibland fungera bara det ena. För att ytterligare sudda ut kanterna på skillnaden mellan de två orden kommer han fram till att hur vi väljer, och i historien har valt, att använda orden avgörs av slumpen. Med slumpens hjälp har vi accepterat vissa standardiseringar. Exempelvis säger vi "kratta löv", aldrig "kratta blad".
Vare sig vi säger blad eller löv så kan vi enas om en sak
 – naturens final under hösten är tjusig!

Blad unga och löv gamla?

Att slå i ordböcker och lyssnar på språkexperter leder uppenbarligen inte till något tydligt svar om när vi ska använda löv och när det heter blad. Vi får helt enkelt gilla läget här med; det finns ingen regel och vi kan använda orden efter eget huvud. Jag blir ändå nyfiken på hur människor allmänt ser på ordens betydelse.

När jag söker runt på forum och andra sociala medier är en allmän åsikt att blad är gröna och sitter fast på trädet eller busken medan löv är gula eller bruna och ligger på marken. Detta skulle kunna kopplas samman med SAOB:s definition att löv är ett kollektivt ord. Så länge bladen sitter kvar på trädet tillhör de sin sort, exempelvis ekblad, men när de ligger på gräsmattan på hösten tillsammans med andra släkten och familjer blir de en hög med löv. Detta förklarar också Henrik Rosenkvists slutsats att vi krattar löv, inte blad.

På sociala medier görs också en skillnad på träd, buskar och blommor, som perenner och sommarblommor. Träd kan ha både löv och blad medan övriga växter har blad; eklöv och ekblad kan vi säga men bara tulpanblad, inte tulpanlöv. 

Vi vänder blad

Slutligen menar många att det är skillnad inte bara mellan olika växtslag utan mellan trädsläkten. Vi säger björklöv men sällan björkblad, medan boklöv och bokblad fungerar lika bra vilket som. När jag läser det börjar jag fundera över om jag säger bokblad på våren när de spricker ut och löv på hösten när den gula färgen kommer fram. 

Det går att hitta olika infallsvinklar på detta och oändligt med exempel. Med slutsatsen att det inte finns någon bestämd regel kring användandet av blad och löv tycker jag vi vänder blad och går vidare. För vi vänder ju i alla fall inte löv...


Ett björlöv är väl ändå alltid ett björklöv.
Eller?



fredag 23 oktober 2015

En blåsig höstdag

Den kommer varje år, förr eller senare. Den första riktigt blåsiga höstdagen. Ofta föregås den av stilla, fuktiga, småkyliga dagar då naturen är alldeles ovanligt vacker. Som om den vet att snart är det slut för i år. Träd och buskar brinner i röda, orange och gula färger. Bloggar, facebook och instagram svämmar över av vackra bilder som i alla fall inte jag tröttnar på att se. Det är helt enkelt ett lika inbjudande skådespel varje höst. 

När jag vaknar på morgonen av blåsten blir jag gärna stressad över att det vackra snart är borta och jag inte hunnit fota tillräckligt. En liten stund fanns över på förmiddagen för att fånga hösten.

För bara någon vecka sedan fanns inte ett löv på lilla naturliga stentrappan där buddha och en vas med snittblommor har stått i sommar. Snart får de plockas in båda två.
Klematis är rasande vackert även när blommor och blad
inte orkar stå emot årstidens krav längre.
Ett äpple orkar hålla fast i blåsten.
Boken står precis bakom äppelträdet. Vilken skillnad i färg!
Asklöven släpper fullständigt taget en blåsig höstdag och landar lite varstans.
Om fokus hade blivit rätt hade denna bild varit riktigt fin. Höstkänslan finns där ändå.

Trevlig helg!
önskar
Katarina

måndag 12 oktober 2015

Varför blir löven gula på hösten?

För vissa är det helt självklart och för andra en fråga som aldrig ställts för att den känns så naturlig. Frågan om varför löven ändrar färg på hösten?


 


Att löven blir gula på hösten handlar inte om att de ändrar färg för de har redan under sommaren de gula och orange färgerna i sig. Men detta ser vi inte då den gröna färgen stjäl hela föreställningen.

Grönt ljus reflekteras

Under vår och sommar produceras som vi vet klorofyll i växternas blad. Detta ämne har en mycket effektiv förmåga att absorbera, alltså suga åt sig, ljuset från solen; i synnerhet det röda och violetta. Det ljus som klorofyllet i huvudsak reflekterar, alltså ger ifrån sig, är grönt och det är det ljus vi ser. Således blir bladen för våra ögon gröna.

På hösten när ljuset avtar och temperaturen sjunker upphör produktionen av klorofyll, trädet suger tillbaka näringen och det klorofyll som lagrats i växterna bryts ner. Den gröna färgen går då tillbaka och de andra färgämnena kan komma fram och ge oss en sista skönhetskick innan den gråbruna skalan tar över.
 
Aronians lövverk slår om till rödorange på hösten.
 

Nya rön om den röda färgen

Löven lyser inte bara i gult på hösten utan många träd och buskar sprakar i rödaste rött. Från Umeå Universitet kommer nu en möjlig förklaring till den röda färgen; att den skyddar trädet mot den sena höstsolen. Då klorofyllet håller på att brytas och trädet eller busken förbereder för vintevilan blir det  mer ljuskänsligt. Den röda färgen på löven kan tänkas skydda mot ljuset helt enkelt.

Om författaren: Katarina Kihlberg är skribent, kommunikatör och trädgårdsingenjör.


lördag 10 oktober 2015

Så kvanne på hösten


Det går inte att passera en köksträdgård som hyser kvanne utan att stanna upp och förundras över denna tjusiga ört. Säkert två meter hög och en meter bred med en vacker gulgrön blomma skäms den minsann inte för sig utan riktigt strålar av elegans och odlarglädje.

Det latinska namnet för kvanne, Angelica archangelica, associerar till ordet ängel och har sin förklaring i att kvanne, enligt en legend, av Ärkeängeln Gabriel gavs alla tänkbara och fantastiska krafter som skulle skydda mot pesten. Genom historien har den tillskrivits allsköns andra goda egenskaper som att skydda mot häxeri, skörbjugg och matsmältningsproblem.

Så nu på hösten!

Kvanne är två- eller treårig. Efter att den har blommat vissnar plantan ner men innan dess brukar den ha hunnit självså sig och återkommer därför gärna år från år. Om du vill prova på att odla denna läckra växt finns all idé att söka efter frön på hösten. Plocka färska frön om du får tillfälle och så direkt i trädgården i lucker, lite fuktig jord på en halvskuggig plats.

Kommer fröna inte i jorden under hösten kan du driva upp i kruka utomhus redan i januari. Fröna gror under kommande vår eller ibland inte förrän våren därpå. Lite tålamod här alltså!


Kvanne till prydnad och nytta

Kvannens höga stjälkar blir grova som rabarber och den gulgröna blomman kan lätt tävla med solrosen i både storlek och skönhet. Odla därför gärna kvanne enbart som en högrest dekoration i kökslandet.

Men kvanne går också att använda i köket! Bladen skördas i så fall före blomningen och kan torkas och användas i örtte. Blomkvistar kan nypas av och stickas ner i en flaska med vinäger. Skalade stjälkar kan du koka saft på − gör gärna en blandning av kvanne och rabarber. Följ recept för rabarbersaft. En spännande och annorlunda användning är att kandera stjälkarna och bjuda på en riktig överraskning!

Frön ska, som sagt, sås färska. Men du kan också torka dem och använda som krydda i brännvin.


Läckra aronian



Nu är mina aroniabuskar fulla av bär igen. De dignar i sådant överflöd att det räcker till oss själva, till två granndamer som plockar för att göra gelé och till småfåglarna. Jag låter ungefär en tredjedel av aroniabären hänga kvar till vintern, så är fågelbordet redan dukat. När barnen var små använde de aronians bär till att rita på gatan med. Bären gav en djup och fin blåröd färg på asfalten som satt kvar genom flera höstregn; ett bevis på att de är proppfulla av vitaminer.


Två sorters aronia att välja på


Om du vill plantera aromia finns det två sorter att välja mellan. Den vanligaste sorten för plantering av häck är ’Elata’ som växer upprätt och kan sträcka sig två meter på höjden. En fin låg sort är ’Hugin’ som bildar en tät, meterhög buske utmärkt som lägre inramning eller kantväxt. Både ’Elata’ och ’Hugin’ kan klara upp till zon 6. En tredje sort är ’Viking’ som bjuder på extra stor bärskörd och blir mellan en och två meter hög och odlas säkrats upp till zon 4.

Ta vara på de nyttiga bären!


Aronians bär är rika på vitaminer och antioxidanter. Smaken på de färska bären är lite kärv och sträv vilket gör att de gärna kan få sitta kvar på busken till efter första frosten – då mjukas smaken upp. Det går förstås lika bra att skörda tidigare och lägga bären i frysen. Sedan är det bara att använda dem till saft, sylt och gelé, gärna tillsammans med andra, lite sötare bär. Gott, vackert och nyttigt!
Att torka bären går också bra. Lägg dem på en handduk på ett värmegolv eller torka i varmluftsugn. Gott till brödbak, müsli eller som nyttigt snacks!





tisdag 14 april 2015

Odla med växelbruk

Det är lätt att odla med växelbruk! Enklast är att dela in din odling i fyra delar och skapa en växtföljd som på ett naturligt sätt ger tillbaka näring till jorden och motverkar skadedjur och sjukdomar.

Dela in din odling i fyra delar för att enkelt skapa växelbruk.
För hundra år sedan var växelbruk en självklarhet. Det fanns varken råd eller tid att utarma jorden, dra på grödorna sjukdomar och riskera sina skördar. I mitten på förra århundradet kom så kemikalierna in jordbruket och "hjälpte" till att snabbt och lätt tillföra jorden näring och bekämpa ohyra och andra angrepp. I privata trädgårdar anammades detta också.

Nu har tiden och förnuftet hunnit ikapp oss och vi inser att ett naturligt kretslopp i trädgården, på kolonin och till och med på balkongen är bättre för alla parter – för växterna, för miljön runtomkring, för oss själva och våra efterlevande. Även plånboken kan må bra av att natur och människa samspelar!

Tillfredställande att odla med växtföljd

Växelbruk, alltså att odla med en uttänkt växtföljd, är inte svårt! Men roligt och tillfredsställande. Grundtanken med växelbruk är att undvika att jorden utarmas och att sjukdomar sprids i jorden.

Jordtrötthet
Olika grödor kräver olika mängd och olika uppsättning av näringsämnen. Om samma gröda odlas år efter år i samma jord försvinner till slut vissa näringsämnen helt ur jorden. Detta kallas jordtrötthet.

Sjukdomar och skadedjur
Olika grödor drar på sig olika slag av sjukdomar och skadeinsekter. Om en gröda drabbas av ex en svampsjukdom så kan sporer från svampen överleva i jorden över vintern. Odlas samma gröda där nästa år så kommer svampsjukdomen slå till igen! Likaså kan larver och andra skadedjur övervintra och ge sig på skörden år efter år och dessutom förökas hela tiden.

Att odla med växtföljd är alltså ett naturligt sätt att återge näring till jorden och att göra livet för skadedjur och sjukdomar mycket svårare!

Hur skapas en god växtföljd?

Lättast är att börja med fyraårig växtföljd, vilket innebär att vart fjärde år kommer en gröda tillbaka till samma jordplätt igen. Indelningen bygger på vilket näringsbehov växterna har och vilken familj de tillhör. Det senare beror på att växter inom samma familj ofta drabbas av samma sjukdomar. En bra växtföljd kan se ut så här:

År 1 – växter som ger näring
Första året odlar du baljväxter som själva tillför jorden näring med hjälp av kvävefixerande bakterier. Det behövs nästan ingen extra näring, naturen sköter den saken. I början av säsongen kan du ev tillföra gräsklipp eller gödselvattna. På sensommaren när du skördat ärterna och bönorna lämnar du kvar blasten och myllar ner den i jorden.

Växter som ger näring till jorden: Ärter, bönor och gröngödsling.

Ärtväxter ger näring till jorden...
...medan kålväxter slukar näring.

År 2 – växter som slukar näring
Andra året tillför du ordentligt med gödsel och odlar växter som är näringskrävande.

Näringskrävande växter: Kål, selleri, purjolök, squash och pumpa

År 3 – måttligt med näring
Tredje året tillförs bara lite gödning och odlar växter som inte är särskilt närings- krävande och som vissa till och med kan få sämre egenskaper av för mycket näring.

Måttligt näringskrävande växter: Lök, sallat, rotfrukter, persilja och dill.

Mangold kräver lagom med näring.
År 4 – lite näring
Fjärde året odlar du potatis eller jordärtskockor och behöver inte tillföra någon gödning. Gödsla jorden lite och plantera gärna in någon baljväxt, exempelvis bondbönor, mellan raderna.

Skifta varje år!

I ditt växelbruk delar du in odlingslotten i fyra delar och skiftar de fyra grupperna ovan, i ordningen 1–4, så att varje grupp har odlats i varje del efter fyra år. Sen börjar du om igen! Du har nu skapat ett naturligt kretslopp i trädgården som främjar en frisk jord med rätt näringsinnehåll för olika typer av grödor.

Du kommer uppleva både glädje och 
tillfredsställelse i ditt växelbrukande!



onsdag 8 april 2015

Odla och så med barnen!


I barn bor det ofta en nyfiken liten odlare. Att se ett för gro och växa till en planta med blommor eller något ätbart på kan lägga grunden till ett spirande odlings- och trädgårdsintresse. Låt barnen vara med och planera delar av trädgården eller balkongen och börja redan inomhus med att så fröer och plantera kärnor.

Så fröer med barnen

När barnen ska var trädgårdsmästare är det bra att välja fröer som är lätta att driva upp och som snabbt gror så att projektet inte blir för tålamodsprövande för den unga odlaren. Roligt är också om plantorna växer sig stora! Utmärkta fröer är solros, pumpa och ärtor av olika slag. Fröna till dessa plantor är dessutom ofarliga att äta.

Ärtor gror och växer snabbt!

Gör så här: Fyll små plast- eller terrakottakrukor med blomjord. Tryck till jorden lite och lägg 3 eller 4 frön i varje kruka. Täck med ca 1 centimeter jord. Vattna. Alternativ till kruka är att använda torvbriketter som är kul att lägga i blöt och se hur de sväller upp. Så ett frö i varje brikett och ställ dem tätt i en låda. Ställ sådden ljust och varmt. Håll jorden fuktig hela tiden i väntan på att fröna ska gro. Trä gärna en plastpåse över sådden i början, som håller kvar fukten. Gör små hål i påsen. Snart kommer en grodd att titta upp ur jorden och entusiasmen förhoppningsvis vara stor!

Vad är ett hjärtblad?

En lagom liten biologilektion medan ni odlar tillsammans med barnen kan bestå av att ni berättar om groddens allra första blad. De kallas hjärtblad och har till uppgift att lagra näring och förse grodden med den ända tills det har vuxit upp en liten växt, med rötter och blad, som kan försörja sig själv. Hjärtbladen är alltså det allra första som tittar upp ur jorden, och de ser inte ut som de blad som kommer sen. När plantan börjar utveckla sina riktiga blad skrumpnar hjärtbladen bort och försvinner.

Odla krasse till smörgåsen

Låt barnen odla sin egen smörgåskrasse! Det går nästan inte att misslyckas så erfarenheten av första egna odlingen blir positiv och ger mersmak. Fröna gror snabbt och det syns skillnad från dag till dag.
Gör så här: Smörgåskrasse odlar du enklast på hushållspapper på ett fat. Det behövs ingen jord. Sprid ut fröna jämnt över papperet och vattna. I väntan på att fröna gror kan du täcka med en bit plastfolie med några små hål i för att hålla fukten. Fröna ska hållas konstant fuktiga. Odla gärna i omgångar så har ni alltid färsk och nyttig krasse att skörda!

Sätt kärnor av citrus

Många olika citrusfrukter gror tämligen lätt, så det är roligt för barnen att börja med dem. Plantorna ser lite olika ut beroende på vad det är för sort. Får ni upp en planta så toppa den när den är ca 10 cm hög för att den ska grena sig.

Gör så här: Tvätta kärnorna, låt torka lite på hushållspapper några dagar. Sätt några kärnor i en kruka med blomjord. Vattna och vänta med spänning på att små citrusdoftande blad ska växa upp!

Odla vitlök i kruka

Det är lätt och ger snabbt resultat att odla vitlök inomhus för att skörda den goda, nyttiga och milt vitlökssmakande blasten. Det bildas dock inga lökar i jorden.

Gör så här: Två vitlöksklyftor i en medelstor kruka är lagom. Bryt av klyftorna från vitlöken, plantera i porös jord och placera krukan soligt. Vattna. Det dröjer inte länge förrän blasten börjar spira. När den kommit upp en bit kan ni skörda efter behov och använda som krydda i mat, i salladen eller på smörgåsen. När lökarna inte orkar producera mer blast slänger man dem och sätter nya vitlöksklyftor.

Mycket nöje tillsammans med de små odlarna!



Trädgårdstrender 2015

Blomsterfrämjandet spådde i höstas, på mässan Elmia Garden, årets trender i trädgården. Jag återger deras trendspan, som visar på att vi har en härlig säsong framför oss!
De tre tydligaste trädgårdstrenderna inför 2015 har fått namnen Sagosommar, Hotellkänsla och Välkommen till Tropikerna. 

Sagosommar

Sagosommar är en romantisk trend och en dröm om den blomstrande, kravfria trädgården där naturen får bestämma och årstiderna får ta plats. Blommande krukväxter i pudriga pasteller är ett säkert kort och vi värdesätter odlingskunskapen hos våra svenska odlare.
Det finns många sätt att använda trenden i hemmet och vi blandar gärna prydnadsväxter med snittblommor och kryddväxter på fönsterbrädan. Genom att bygga på höjden med exempelvis en hylla blir det mer plats, även i ett litet fönster. Små skålar kan fyllas med växter och en avbruten blomma blir fin i en vas.
Att odla och köpa ätbara växter är fortfarande populärt och att plantera ätbara växter tillsammans med blommande krukväxter på balkongen är nästan ett måste. Även i entrékrukan och på terrassen mixar vi sommarblommor med kryddväxter och annat ätbart. 
Till trenden sagosommar passar växter i pastellfärgade toner och de får gärna ha ett romantiskt skimmer över sig. Hortensia, pelargon, begonia och azalea är några exempel.

Hotellkänsla

Klassiskt, exklusivt och elegant – det är nyckelorden i trenden som döpts till Hotellkänsla. Det ska vara ombonat men stramt.
De flesta växter passar in här. Det handlar mer om vilket material och färg det är på krukan, som ska kännas lyxig och flärdfull. Placera flera krukor i grupp, det förstärker intrycket och satsa på lite större växter och de som har spännande bladverk och form.
På fönsterbrädan utgör formstarka växter som uppstammad azalea och bågformad murgröna en bra bas. Rexbegonian med sina vackra blad, bedårande Saint paulia och kornettblomma är andra bra val för att skapa rätt stämning. Krukväxter med vita blommor som gloxinia, svärmors tunga, julstjärnor eller en bunt vita tulpaner är också helt rätt.
Ute dominerar de gröna växterna, med mycket blad och även prydnadsgräs.

Välkommen till tropikerna

I trenden Välkommen till tropikerna passar växter i starka och glada färger in. Vi bygger på höjden och jobbar gärna med krukor och korgar som är av material som har en naturlig touch. Det är växterna som får stå för färgen och vi blandar friskt så resultatet blir vilt och busigt.
Inne väljer vi färgklickar som våreld, gloxinia och gerbera som passar perfekt tillsammans med monsterans maffiga gröna blad. Vi hänger amplar och korgar i fönstret för att skapa en skön och mjuk inramning med växter.
I trädgården och på balkongen är ett fågelbad fyllt med färgglada blommor ett givet blickfång.
Växter i gula toner är rätt och den klassiska tagetesen har fått revansch både som solitär och i samplanteringar. Toffelblomman är en annan utomhusfavorit.
Stegar att ställa mot väggen är perfekta att hänga amplar i. Det skapar en lummig och frodig känsla, precis som i tropikerna.