tisdag 21 december 2010

Att leva som man lär!

När jag håller föredrag på ämnet Trädgårdsglädje är budskapet att trädgården ska var fylld av lust, den ska vara personlig och anpassad efter dina möjligheter och behov. Lägg därtill en del viktig kunskap så har du skapat just trädgårdsglädje. Länge har jag tyckt att min egen trädgård var precis sådan. Jag hann alltid med det jag tyckte var nödvändigt och övrig tid kunde jag välja mellan arbete och vila efter humör. Ingen press, inga måsten. I grunden tror och hoppas att detta fortfarande är sant men lusten har fått stå tillbaka för en känsla av oreda och brist på harmoni. Jag har funderat över vad detta kan bero på och kommit fram till två orsaker.

Nya förutsättningar
Den ena förklaringen är att jag och min familj har förändrats. Vi har inte längre barn som är så små att de spelar boll på den stora gräsmattan, älskar att plocka smultron och röda vinbär, leker i kojan, gräver i sandlådan eller har picknick i snåret. I stället önskas det ligga och päsa i solstolar, läsa romaner i skuggan, grilla med kompisarna och jag och min yngsta dotter har fått ett gemensamt intresse av att odla kryddor och grönsaker. Maken drömmer om ett utomhuskök och jag vill skapa mer lummig åretruntgrönska. Gräsmattan är faktiskt ingen intresserad av längre i den form den är i dag, det vill säga stor och arbetskrävande. Greenkeeper är dessutom i huvudsak jag så min inställning till gräsplanen är lika sval som utomhustemperaturen denna vinter.

Mindre tid
För det andra är det bara att konstatera - jag har mindre tid för min trädgård nu än för ett par år sedan. Jag hinner inte med. Alla mina vackra ord om att naturen ska få råda och bjuda mig på överraskningar står jag för, men det finns gränser. Askarna skjuter mängder med rotskott, pilhäcken gör precis vad man kan förvänta sig av den, nämligen växer ohejdat och kojan, sandlådan och bärodlingen ser lika bortglömda ut som de är. Och så var det gräsmattan...

Lika förälskad nu som då!
Nya förutsättningar och mindre tid till trots så föll jag en gång pladask för denna plast och där har inget förändrats. Utsikten över dalen är fortfarande lika vacker, fruktträden kommer blomma lika överdådigt till våren som andra vårar och jättevallmo, aklejor, lupiner och malvor blir säkert fler och vackrare än någonsin nästa säsong. Alltså behöver jag anpassa mig till det nya behoven och förutsättningarna för att hitta lusten och harmonin igen! Jag funderar en sväng på det där och återkommer i morgon.

Hej så länge!/Katarina

1 kommentar:

  1. Nyttigt att reflektera så där! Det kanske resulterar i mindre yta gräsmatta till nästa säsong, eller inte! Ska bli spännande att följa hur som helst!

    Önskar dig en härlig jul med mycket tid för kravfritt tankearbete!
    //Annica

    SvaraRadera