måndag 23 maj 2016

Trädgårdsskada ger eftertanke!

Tänkte förra veckan att det var dags för ett inlägg om skadedjur och sjukdomar i trädgården. Tanken kom aldrig till handling utan jag drabbades av en alldeles egen trädgårdskada - en som jag varken har tid eller lust med just nu!

Jag har 1300 kvadratmeter trädgård och valde att
hoppa och leka med hunden just under den här grenen...

Jag gav mig själv en timme ledigt i onsdags eftermiddag för att feja i trädgården. Taxen Hugo följde med och ville leka tafatt. Jag sprang efter honom in under vårt gamla pensionerade äppelträd med låga tjocka, tjocka knotiga grenar. Just där tyckte jag det var läge att busa lite extra och gick först ner i taxhöjd innan jag hoppade hastigt rakt upp och TJONG! Det blev en riktig Kalle Anka-smäll med stjärnor som snurrade runt huvudet och jag själv snurrade också ett varv innan jag damp ner på marken. Liggande raklång på gräset fick jag ett hundslick på kinden till tröst medan jag konstaterade att detta gick lite illa.

Trädgården tar ju inte paus!

Nu är jag inne på femte dagen med soffläge, huvudvärk och illamående. Jag som alltid börjar mina kurser i Trädgårdslust med att predika om hur viktigt det är att inte låta trädgården bli en press, ett måste, en jobspost håller fullständigt på att krypa ur skinnet. Potatisen behöver kupas, frösådderna vattnas, ogräset hållas undan, gräset klippas, småplantor planteras om, altanen oljas, växthuset pysslas om....


Vem kupar potatisen?


Vem vattnar och håller efter frösådderna?

Dags att backa bandet lite!

Jag försöker bli vis av detta och släppa taget. Det ska ju vara kul och avkopplande med trädgård och jag var mycket bättre förr på att låta trädgården sköta sig själv när jag själv inte hann med. Min tomt var vildare då och jag njöt mer, det är bara att konstatera. Jag drog igång lika många projekt som nu men kunde släppa dem med ett axelryck om jag inte hann fullfölja dem. Jag såg trädgården som ett naturligt kretslopp där det som inte blir gjort just nu, just i vår, just den här säsongen kanske blir gjort i morgon, i sommar eller nästa år. Eller inte alls!

Jag vilar vidare på soffan och tänker på att jag borde backa bandet och bli väldigt mycket bättre på att släppa taget. Kanske kunde jag till och med ska låta bli att tänka en stund. Utanför fönstret sjunger näktergalen sitt fantastiska medley. Då och då avbryts den av ett distinkt "koko, koko" nere i skogen medan trädgården växer så det knakar.

Det är vackert nu!